lördag 29 oktober 2011

Lyckad premiär för eget bete

Monstertämjaren Olle har opererats i veckan och vi fick därför kalla på förstärkning till dagens fiske.
Hans syster Stina tog hans plats med glädje och bidrog till gäddor och många skratt.
Trots det soliga och vindstilla vädret lyckades vi landa ett gäng snipor med en topp på 3.09kg. Vilket inte är mycket att skryta med, men vi förväntar oss inte mycket mer från de småsjöarna i hemtrakten.

Elias hittade en vän längst in i viken

Som vanligt i våra vatten var det rostiga gamla wobblers som gav reslutat medan CWCs och andra modernare beten låg i lä. Men självklart bet de inte bara på rostiga krokar, utan Jejje lyckades lura en mindre gädda till att sluka hans senaste egen-producerade bete. När han inte kan komma ut på sjön brukar han nämligen sitta i verkstan och skruva ihop något schabrak av det han hittar. De levererar väldigt sällan, men när det väl gör det blir man extra glad!

Wobblern "KING"
Hur har det gått för er?

torsdag 20 oktober 2011

Monstergäddan i Mien

I slutet av sommaren började jag och Elias prata om att planera in en hösttur. Inte vilken tur som helst, utan åka antingen till en stor sjö eller ner till havet. Givetvis på jakt efter gädda, stor gädda. Det är vi egentligen alltid, men där vi bor har vi bara tillgång till massa småsjöar. I de sjöarna ska man vara oerhört glad och nöjd om man lyckas ta en pjäs över fyra kilo.

Valet stod mellan att åka ner till Garnanäs i Blekinge eller en lite större sjö, Mien utanför Ryd.  Det var inte helt lätt att komma överens, men vi beslutade oss tillslut för Mien. 

Mien från strandkanten med Ramsö i horisonten

Mien ligger bara några mil från oss och eftersom Alexander nyligen fått en båt så var saken biff, vi kör dit med den. Vi gick in och kollade några långtidsprognoser och hittade en dag som såg riktigt lovande ut. Mulet, cirka åtta grader varmt och sydliga vindar på 4-5 meter per sekund. Fiske den 18 oktober var ett faktum. Eftersom det hade blivit rätt sent så ringde vi inte Alex förrän dagen efter. Han nappade direkt!

Dagen innan vi skulle dit åkte jag och Elias in till Ryd och handlade i en av Sveriges goaste fiskebutiker, Hasses Järnahandel. När man kommer in i butiken så känns det som du går in i en liten lanthandel från 60-talet. Ett litet rum fyllt med grejer, från golv till tak. Inte så mycket fiskegrejer, men frågar man Hasse efter något, så har han garanterat det på lagret. Jag köpte ett nytt lite nättare jerkspö och vi köpte även fiskekort. Hasse som kan sjön betydligt bättre än oss delade med sig av några tips och avslutade ”det är en svårfiskad sjö”.

Vi kände att vi behövde lite mer kött på benen och mailade kvällen innan sjöns fiskeguide Emil Cedlund. Han gav oss några tips på heta ställen i sjön och vilka betesfärger som brukar fungera bra för honom. Stort tack, Emil!
 
När jag kom hem på kvällen fixade jag i vanlig ordning allt som skulle med inför morgondagens fiske. Jag lagade mat, bredde några mackor och ställde fram kaffetermosen. Efter det gick jag ut och packade draglådorna. Precis innan jag gick ut ur förrådet fick jag syn på en wobbler, som låg nere på några brädor. Jag gick in igen och tog upp den. ”Var kommer den ifrån?”, tänkte jag. Det var en ganska stor brungrön wobbler av märket BETE. Samtidigt som den så gammal ut så var den i princip i nyskick. Våra planer var att vi skulle jerkfiska och trolla av sjön, ja den skulle helt klart med!

Jag vakande av klockan direkt. Det gör jag alltid vid fiske eller andra saker jag ser framemot. Jag var egentligen ganska trött eftersom jag inte kunde somna kvällen innan, på grund av alla fisketankar. Jag gick ut i köket startade kaffebryggaren och kollade väderprognosen. ”Nej”, tänkte jag. Den hade ändrats helt och det skulle nu regna kraftigt stora delar av dagen. Inte bara det, utan vinden hade också ändrats från cirka 5 till 8 meter per sekund.

Klockan halv åtta åkte jag och Elias in till Ryd för att möta upp Alexander. Kvart i åtta åkte en bil, fylld med fiskegrejer, mat och tre förväntansfulla fiskare, äntligen till Mien. Väl framme backade Alexander ner trailern till båtrampen och vi sjösatte båten klockan tjugo i nio. När vi hade packat ner alla grejer i båten kände jag att något fattades. ”Alexander, var är årorna?”, frågade jag. Han såg förvirrad ut och kände sig nog en smula dum. ”Dom ligger hemma”, svarade han. Ja, alltid glömmer man något. Eftersom Mien är en stor, öppen sjö och vi visste att de skulle blåsa mycket, så var vi tvungna att hämta årorna. Att inte göra det hade varit ett generalfel.  Medans Alexander var på väg hem tog jag och Jejje några kast från strandkanten och snackade om var vi skulle börja fiska. Jag tog upp min wobbler och visade den för honom. ”Haha, king”, sa Elias. Vi kom överens om att draget helt klart skulle testas.



Halv tio kom Alex i en väldig fart ner för backen. Precis när han drar igång båtmotorn börjar det regna. Typiskt. Jag tror nog att alla tänkte på samma sak just då. Vi startade från den sydvästra delen av sjön och bestämde oss för att trolla till ett ställe på den östra sidan, som Emil hade tipsats oss om. Vi kom snabbt ut på 15 meters djup och bytte wobblers. Regnet fortsatte och vi bestämde oss för att tackla om till jerkbaitfiske. Vi hittade en grynna längs med den östra sidan av sjön. Efter att vi hade nötat utan resultat vid grynnan i trettio minuter började det tokregna. Även vinden blev värre och vi sökte skydd i en liten vik på östsidan. Jag föreslog att vi skulle pausa med lite kaffe. Vi tömde kaffet rätt snabbt och började kasta av viken. Pang!  Äntligen, första gäddan lurades av ett drag som alltid håller, I-fish ”The Duke”, med en skrikig grön färg. Nå väl, inte var det någon stor gädda, men så grymt viktig för humöret. Vi fiskade av vassen längst in i viken och där drog jag en gädda till på samma drag. Alex tittade på mig och det verkade som han var väldigt sugen på att dra den gäddan. 



Vinden och regnet fortsatte så här hela dagen utan större avbrott. Vi prövade på det mesta, allt ifrån grunda vikar till stora djup. Jiggar, jerkbaitdrag och en uppsjö med olika wobblers. Klockan två var vi alla helt dyngsura, kalla och något besvikna. Var tog den där perfekta höstdagen vägen? Vi skulle ju dra en massa gäddor, men efter flera timmars aktivt fiske, med bara två ynka gäddor landade, bestämde vi oss för att trolla hem. Jag var så kall om fingrarna att jag knappt kunde greppa rullen.

På väg hem tog jag upp draglådan och kom på att jag inte hade testat wobblern jag hittade dagen innan. Jag lyckas få på wobblern och vi kollade på den och skrattade. Vi bestämde oss för att trolla förbi grynnan vi hittade på morgonen. Vi släppte ner våra drag i vattnet och vi pratade om nästa fisketur, då ska vi ha revansch.

Plötsligt hugger det till i mitt spö, jag gör ett mothugg och konstaterar att wobblern har fastnat i en sten. Vi kör i ganska hög fart och jag får följa med spöet ner till aktern, på grund av att jag har så kalla händer att jag inte lyckas justera slirbromsen i tid.  När jag kommer ner till Alex, känner jag att draget inte är fast i en sten utan att det mer känns som jag har fastnat i en dörr.  Jag börjar veva och varje varv känns som en prestation till det yttersta. Jag får in några meter lina och sen bär det av. Linan sprutar ut och jag får en sådan adrenalinkick att jag nästan ramlar i sjön. Lyckan, glädjen och känslan sprider sig i båten och Jejje och Alex förstår att jag har ett riktigt monster på kroken.

Efter den första rusningen börjar jag veva in lina igen och när vi för första gången ser henne tror inte någon av oss att det är sant. Fram och tillbaka, under båten, ut igen och tillslut ligger hon och plaskar i ytan vid båten. Den ena trekroken sitter i munnen, medans de andra sitter nedanför. Jag ser snabbt att det inte går ta upp henne med gälgreppet. Vi fiskar aldrig med håv numera och den enda möjligheten jag ser är att omfamnade henne. Jag går ner på knä och får med den ena handen ett fast grepp runt stjärtfenan. Med den andra handen tar jag ett mjukt grepp under huvudet. Första försöket misslyckas och om jag hade haft en pulsklocka så är jag övertygad om att den hade sprängts. Jag tar ett djupt andetag och andra försöket lyfter jag in henne i båten. SEGERJUBEL!!!  Att ha fått dela denna upplevelse med Elias och Alexander, är svårslaget. Och det kommer mer.



Vi befinner oss inte långt från strandkanten, så vi bestämmer oss för att köra iland för att väga och mäta henne. Jejje tar fram vägkassen och vi lägger försiktigt ner henne i den medans Alex styr mot land. Vi kan alla konstatera att hon väger mer än tio kilo. Alex får inte fram några ord, men Elias gissar att hon väger över tretton kilo. Jag vet inte vad jag ska varken gissa eller tro.

Vi kommer iland och Elias förbereder vägkassen, vågen och måttbandet medans jag försiktigt bär upp denna sagolika gäddmadam från båten. Vi väger och mäter henne efter alla konstens regler. Siffrorna lyder:

  •          Vikt: 13,24kg
  •          Längd: 126cm
  •          Omkrets: 52cm

Höjden av lycka


Efter invägningen tar vi några bilder, för att sedan snabbt kunna släppa tillbaka henne där hon hör hemma!
Fram till denna dag har mitt personbästa vägrat rubba på sig från sex kilo. Faktum är att jag har dragit fyra gäddor på prick sex kilo. Inte bara det att jag har slagit drömgränsen på gädda över tio kilo, jag har även ökat mitt personbästa med över sju kilo. Denna gädda är ett bra exempel på att om du bara fiskar tillräckligt mycket och aldrig ger dig, då blir drömmen verklighet.

/ Olof 

För mer bilder gå in på www.cwf.se

tisdag 18 oktober 2011

Drömmen blev verklighet!

Bilden säger allt! Skriver mer ikväll ;)
/ Olle

Påväg till Mien

Möte med Alex i Ryd och är nu på väg. Vädret känns lovande. Mulet och 8 grader varmt. Sydlig vind med toppar på 8m per sekund. Tyvärr väntas det mycket regn med start kl 11. Vi får väl se!

/ Olof & CWF

måndag 17 oktober 2011

Fiskesug, som ska botas!

Idag har jag inhandlat ett nytt jerkspö. Var egentligen nöjd med mitt gamla Berkley, men det var lite för styvt för min smak.

Det blev ett Daiwa-spö 6,6 fot med en kastvik upp till 80 gram. Var nere och tog några kast vid bryggan innan och det var helt suveränt. Kommer va mycket roligare att drilla lite minde fisk på denna klingan. Samtidigt var inga som helst problem att svinga iväg en Big Bandit. Ska bli kul att få testa det på riktigt imorgon, då ska vi nämligen till Mien.

Vi har varit i Mien en gång tidigare och fiskat. Många fina minnen poppar upp i huvet. En sjö som har ett bra bestånd av abborre, många av dem över kilot. När vi fiskade där förra sommaren hittade vi en riktigt bra trollingsträcka och lyckades dra många abborar över 5 hg, Elias drog en riktig fining på 1,1 klio om jag inte minns fel.

Men imorgon är det gäddfiske som gäller. Jag försöker att inte ha för höga förväntningar, men visst drömmer man. Några gäddor ska vi nog kunna lura upp ur djupet. Vi kommer både trolla och spinnfiska. Jag kommer uppdatera från mobilen imorgon, hoppas ni hänger på ;)

Godnatt / Olle

För mycket sol & för lite vind

Korfattat om förra turen
Vi började turen i en sjö som heter Västra gyl. En liten rund sjö med en stor sten i mitten, som sticker upp ett par meter över vattenytan.
Det är alltid kul att fiska i vatten man sällan är i. Så till en början var det mycket känsla, men efter en timmes stendött fiske behövde vi en vändning. Jag satte på min ”Pig” och kastade ut. Efter två jerks och ett vevstopp så högg det.  Jag som var lite lördagsstrött var sen med mothugget och tappade givetvis gäddan. Elias log och föreslog ironiskt att vi kanske borde ta en kopp kaffe.
Efter pausen fiskade vi av den andra sidan av sjön. Även där, helt utan reslutat. Jag blev lite ivrig och övertalade Elias till sjöbyte. Vi slängde i grejorna i bilen och gasade iväg med Springsteens ”Thunder Road” – Ett sant lyckopiller!
Vi körde på säkra kort och bytte till en av våra favoritsjöar, Skäravannet. Det visade sig var ett smart drag. Där blev det några goa timmar i båten och ett gäng gäddor. Tyvärr bara av minde kaliber.

 
Skäravannet
 

 

















Jejje njuter av kvällsolen

Skitfiske på er / Olof


lördag 15 oktober 2011

Fiskedags i grannsjön

Idag ska vi fiska i en liten sjö som vi inte har fiskat i på flera år. Härlig
Höstdag, men det är sällan solen är en föredel vid gäddfiske.

Några rackare ska vi nog allt kunna lura upp! Stay tuned!

/ OG

torsdag 13 oktober 2011

Ursäkta röran (Vi bygger om)

Sedan vi startade hemsidan så har det egentligen inte hänt särskilt mycket här. Och det ska det bli ändring på!

Under årets gång har vi haft många bollar i luften. Just nu håller vi på med att lansera vår film. Antingen kommer vi sälja den för egen maskin eller så kommer vi samarbeta med ett företag. Vår förhoppning är att den kommer nå ut till så många som möjligt!

I nuläget kan jag inte lova er när filmen kommer ut, men bloggen ska vi i alla fall sätta fart på. Höstfisket är igång så det ska nog inte bli några problem.

Njut av höstfisket så hörs vi :)

/ Olle G