I slutet av sommaren började jag och Elias prata om att planera in en hösttur. Inte vilken tur som helst, utan åka antingen till en stor sjö eller ner till havet. Givetvis på jakt efter gädda, stor gädda. Det är vi egentligen alltid, men där vi bor har vi bara tillgång till massa småsjöar. I de sjöarna ska man vara oerhört glad och nöjd om man lyckas ta en pjäs över fyra kilo.
Valet stod mellan att åka ner till Garnanäs i Blekinge eller en lite större sjö, Mien utanför Ryd. Det var inte helt lätt att komma överens, men vi beslutade oss tillslut för Mien.
 |
| Mien från strandkanten med Ramsö i horisonten |
Mien ligger bara några mil från oss och eftersom Alexander nyligen fått en båt så var saken biff, vi kör dit med den. Vi gick in och kollade några långtidsprognoser och hittade en dag som såg riktigt lovande ut. Mulet, cirka åtta grader varmt och sydliga vindar på 4-5 meter per sekund. Fiske den 18 oktober var ett faktum. Eftersom det hade blivit rätt sent så ringde vi inte Alex förrän dagen efter. Han nappade direkt!
Dagen innan vi skulle dit åkte jag och Elias in till Ryd och handlade i en av Sveriges goaste fiskebutiker, Hasses Järnahandel. När man kommer in i butiken så känns det som du går in i en liten lanthandel från 60-talet. Ett litet rum fyllt med grejer, från golv till tak. Inte så mycket fiskegrejer, men frågar man Hasse efter något, så har han garanterat det på lagret. Jag köpte ett nytt lite nättare jerkspö och vi köpte även fiskekort. Hasse som kan sjön betydligt bättre än oss delade med sig av några tips och avslutade ”det är en svårfiskad sjö”.
Vi kände att vi behövde lite mer kött på benen och mailade kvällen innan sjöns fiskeguide Emil Cedlund. Han gav oss några tips på heta ställen i sjön och vilka betesfärger som brukar fungera bra för honom. Stort tack, Emil!
När jag kom hem på kvällen fixade jag i vanlig ordning allt som skulle med inför morgondagens fiske. Jag lagade mat, bredde några mackor och ställde fram kaffetermosen. Efter det gick jag ut och packade draglådorna. Precis innan jag gick ut ur förrådet fick jag syn på en wobbler, som låg nere på några brädor. Jag gick in igen och tog upp den. ”Var kommer den ifrån?”, tänkte jag. Det var en ganska stor brungrön wobbler av märket BETE. Samtidigt som den så gammal ut så var den i princip i nyskick. Våra planer var att vi skulle jerkfiska och trolla av sjön, ja den skulle helt klart med!
Jag vakande av klockan direkt. Det gör jag alltid vid fiske eller andra saker jag ser framemot. Jag var egentligen ganska trött eftersom jag inte kunde somna kvällen innan, på grund av alla fisketankar. Jag gick ut i köket startade kaffebryggaren och kollade väderprognosen. ”Nej”, tänkte jag. Den hade ändrats helt och det skulle nu regna kraftigt stora delar av dagen. Inte bara det, utan vinden hade också ändrats från cirka 5 till 8 meter per sekund.
Klockan halv åtta åkte jag och Elias in till Ryd för att möta upp Alexander. Kvart i åtta åkte en bil, fylld med fiskegrejer, mat och tre förväntansfulla fiskare, äntligen till Mien. Väl framme backade Alexander ner trailern till båtrampen och vi sjösatte båten klockan tjugo i nio. När vi hade packat ner alla grejer i båten kände jag att något fattades. ”Alexander, var är årorna?”, frågade jag. Han såg förvirrad ut och kände sig nog en smula dum. ”Dom ligger hemma”, svarade han. Ja, alltid glömmer man något. Eftersom Mien är en stor, öppen sjö och vi visste att de skulle blåsa mycket, så var vi tvungna att hämta årorna. Att inte göra det hade varit ett generalfel. Medans Alexander var på väg hem tog jag och Jejje några kast från strandkanten och snackade om var vi skulle börja fiska. Jag tog upp min wobbler och visade den för honom. ”Haha, king”, sa Elias. Vi kom överens om att draget helt klart skulle testas.
Halv tio kom Alex i en väldig fart ner för backen. Precis när han drar igång båtmotorn börjar det regna. Typiskt. Jag tror nog att alla tänkte på samma sak just då. Vi startade från den sydvästra delen av sjön och bestämde oss för att trolla till ett ställe på den östra sidan, som Emil hade tipsats oss om. Vi kom snabbt ut på 15 meters djup och bytte wobblers. Regnet fortsatte och vi bestämde oss för att tackla om till jerkbaitfiske. Vi hittade en grynna längs med den östra sidan av sjön. Efter att vi hade nötat utan resultat vid grynnan i trettio minuter började det tokregna. Även vinden blev värre och vi sökte skydd i en liten vik på östsidan. Jag föreslog att vi skulle pausa med lite kaffe. Vi tömde kaffet rätt snabbt och började kasta av viken. Pang! Äntligen, första gäddan lurades av ett drag som alltid håller, I-fish ”The Duke”, med en skrikig grön färg. Nå väl, inte var det någon stor gädda, men så grymt viktig för humöret. Vi fiskade av vassen längst in i viken och där drog jag en gädda till på samma drag. Alex tittade på mig och det verkade som han var väldigt sugen på att dra den gäddan.
Vinden och regnet fortsatte så här hela dagen utan större avbrott. Vi prövade på det mesta, allt ifrån grunda vikar till stora djup. Jiggar, jerkbaitdrag och en uppsjö med olika wobblers. Klockan två var vi alla helt dyngsura, kalla och något besvikna. Var tog den där perfekta höstdagen vägen? Vi skulle ju dra en massa gäddor, men efter flera timmars aktivt fiske, med bara två ynka gäddor landade, bestämde vi oss för att trolla hem. Jag var så kall om fingrarna att jag knappt kunde greppa rullen.
På väg hem tog jag upp draglådan och kom på att jag inte hade testat wobblern jag hittade dagen innan. Jag lyckas få på wobblern och vi kollade på den och skrattade. Vi bestämde oss för att trolla förbi grynnan vi hittade på morgonen. Vi släppte ner våra drag i vattnet och vi pratade om nästa fisketur, då ska vi ha revansch.
Plötsligt hugger det till i mitt spö, jag gör ett mothugg och konstaterar att wobblern har fastnat i en sten. Vi kör i ganska hög fart och jag får följa med spöet ner till aktern, på grund av att jag har så kalla händer att jag inte lyckas justera slirbromsen i tid. När jag kommer ner till Alex, känner jag att draget inte är fast i en sten utan att det mer känns som jag har fastnat i en dörr. Jag börjar veva och varje varv känns som en prestation till det yttersta. Jag får in några meter lina och sen bär det av. Linan sprutar ut och jag får en sådan adrenalinkick att jag nästan ramlar i sjön. Lyckan, glädjen och känslan sprider sig i båten och Jejje och Alex förstår att jag har ett riktigt monster på kroken.
Efter den första rusningen börjar jag veva in lina igen och när vi för första gången ser henne tror inte någon av oss att det är sant. Fram och tillbaka, under båten, ut igen och tillslut ligger hon och plaskar i ytan vid båten. Den ena trekroken sitter i munnen, medans de andra sitter nedanför. Jag ser snabbt att det inte går ta upp henne med gälgreppet. Vi fiskar aldrig med håv numera och den enda möjligheten jag ser är att omfamnade henne. Jag går ner på knä och får med den ena handen ett fast grepp runt stjärtfenan. Med den andra handen tar jag ett mjukt grepp under huvudet. Första försöket misslyckas och om jag hade haft en pulsklocka så är jag övertygad om att den hade sprängts. Jag tar ett djupt andetag och andra försöket lyfter jag in henne i båten. SEGERJUBEL!!! Att ha fått dela denna upplevelse med Elias och Alexander, är svårslaget. Och det kommer mer.
Vi befinner oss inte långt från strandkanten, så vi bestämmer oss för att köra iland för att väga och mäta henne. Jejje tar fram vägkassen och vi lägger försiktigt ner henne i den medans Alex styr mot land. Vi kan alla konstatera att hon väger mer än tio kilo. Alex får inte fram några ord, men Elias gissar att hon väger över tretton kilo. Jag vet inte vad jag ska varken gissa eller tro.
Vi kommer iland och Elias förbereder vägkassen, vågen och måttbandet medans jag försiktigt bär upp denna sagolika gäddmadam från båten. Vi väger och mäter henne efter alla konstens regler. Siffrorna lyder:
- Vikt: 13,24kg
- Längd: 126cm
- Omkrets: 52cm
 |
| Höjden av lycka |
Efter invägningen tar vi några bilder, för att sedan snabbt kunna släppa tillbaka henne där hon hör hemma!
Fram till denna dag har mitt personbästa vägrat rubba på sig från sex kilo. Faktum är att jag har dragit fyra gäddor på prick sex kilo. Inte bara det att jag har slagit drömgränsen på gädda över tio kilo, jag har även ökat mitt personbästa med över sju kilo. Denna gädda är ett bra exempel på att om du bara fiskar tillräckligt mycket och aldrig ger dig, då blir drömmen verklighet.
/ Olof
